Karies och parodontit har båda i inledningsskedet i allmänhet ett smygande förlopp och upptäcks av patienten först i sent stadium. Tidig upptäckt sker vid undersökning i tandvården. Kunskaperna om möjligheter att i många fall förebygga sjukdom, den diffusa symtombilden i tidiga stadier och möjlighet till upptäckt vid klinisk undersökning innebär att tandvårdens arbete skiljer sig från många andra områden inom hälso- och sjukvården. Regelbundna kontakter med tandvården syftar till att förebygga/begränsa skador. Olika rehabiliterande åtgärder krävs i sena stadier när sjukdomen orsakat större skador.

Forskning har gett kunskaper om orsaksmekanismerna. Kolonisation av bakterier på tandytan utgör grundorsak. Dock är båda sjukdomarna multifaktoriella. Ökad kolhydratbelastning bidrar till kariesutveckling medan brister i förmågan till egenvård och förändrad balans och försvarsreaktioner hos individen accelererar sjukdomsutvecklingen av båda sjukdomarna. Såsom många andra folksjukdomar kan socioekonomiska faktorer bidra till att sjukdomen förvärras hos enskilda individer. Genetiska faktorer misstänks utgöra bidragande faktorer. Båda sjukdomarna kan bromsas genom egenvårdsinsatser och professionella hälsokontroller. Uppkomna skador kan i mycket tidiga stadier av sjukdom delvis läkas och manifesta skador delvis repareras. Behovet och betydelsen av longitudinella, kliniska studier av bl.a. nyare icke-operative behandlingsstrategier har betonats på senare år.

Ett antal vetenskapliga studier har publicerats om parodontalt hälsotillstånd i befolkningen.  Landstingen har, innan datajournaler infördes, också gjort egna uppföljningar av det parodontala hälsotillståndet hos vuxna patienter i folktandvården. Uppföljningarna rör huvudsakligen epidemiologiska data och är av deskriptiv natur. Olika registreringsmetoder har använts (antal tänder, fästeförlust, fickdjup, gingival retraktion, blödningsindex mm).

Obehag, lidande och tandförluster kan drabba patienterna om karies och parodontit inte upptäcks i tid. Följdverkningarna är livslånga med i vissa fall stora kostnader för den enskilde och samhället. Allmänhälsan kan påverkas av infektioner i och kring tänderna. Indirekt kan andra organsystem drabbas. Det finns t.ex. misstanke om samband mellan parodontit och hjärt-kärlsjukdomar. Motsatt kan vissa systemsjukdomar, som t.ex. diabetes, förvärra en begynnande parodontit. Estetisk och funktionell problematik kan för drabbade personer anta stora proportioner, med t.ex. avvikande tal och utseende. Tandvårdsmaterial (plaster och olika metaller) kan utgöra en medicinsk och psykogen problematik för en begränsad grupp av patienter.

Den sammanlagda effekten av karies och parodontit medför som en yttersta konsekvens att patienter kan bli tandlösa.

Stora forskningsinsatser har gjorts för att vidga kunskaperna om kariessjukdomens och den parodontala sjukdomens genes, sjukdomsförlopp och olika förebyggande och reparativa behandlingars ändamålsenlighet.